DU VET, I MÖRKRET ÄR ALLA LIKA FINA.

Det gör ont i här inne, men jag hittar ingen förklaring. Helt ärligt.
Ett skynke som är så jäkla genomskinligt, men ingen ser igenom endå.
Trots leende på läpparna känns det som om det var bättre förr.
Livet var lättare då, eller hur?
Kramar hit och dit till folk vi egentligen inte känner.
Är det känslor på riktigt eller är det bara ännu en oskriven regel?

Kom ihåg när jag var liten och sa
” varför gör dom inte bara pengar och ger till dom fattiga i Afrika ”

Det var enklare då, eller hur?

s

Annonser
Det här inlägget postades i TEXT. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s